img_6410

Snö

Vakna i morse och plötsligt var världen vit. Efter en vecka då det på alla andra håll verkar ha varit snökaos, har vi haft ner till -10 grader och barfrost. Tjälen har hastigt vandrat neråt i marken. Jag hann med nöd och näppe få ordnat med det mest akuta.

img_6453

Vitlöken kom sig i jorden och mycket blev det. Men skulle den verkligen ge någon skörd den här gången så gör det inget. Senaste höst hade jag satt vitlöken i en ganska hög odlingslåda. Och med den stränga snöfria köld som var senaste vinter, så tog den illa vid sig och bara de klyftor som var satta i mitten av lådorna började växa till våren. Och sedan blev det också för torrt i lådorna under sommaren, så skörden blev till sist mindre än utsädet jag hade satt ner.

Nu har jag satt vitlöken i en del av grönsakslandet, eftersom jag tror de där är bättre skyddade mot både vinterkyla och sommartorka.

img_6447

Ur ogräslandet bakom växthuset fick jag i sista stund uppgrävt de höstrudbeckior som jag ville rädda och sedan täckte jag över hela ytan med paff. Ytan har varit ett snår av rotogräs, nässlor, knölklocka, vildhallon och kvickrot. Min plan är nu att hålla ytan täckt med paff och halm i två säsonger och odla ovanpå i lådor och påsar. Efter två år borde rotogräset ha dött bort, förhoppningsvis. Drömmen är att jag då ska kunna anlägga en sparrisbänk här.

img_6463

Men nu är det nog slutgrävt där ute. Allt är tillfruset och nu singlar snön ner med stora flingor. Lillfrassen Josafat var förvirrad i morse över dess uppenbarelse. Snön var rolig en stund, sen blev det obehagligt blött om tassarna. Han kom snabbt in och lade sig spinnande att sova på en av favoritstolarna. Nu är det bara att på samma vis som trädgården gå i ide och det får bli en skön paus tills frösådderna kör igång igen.

Men om inte annat kan man ju alltid gå på kurs. Var i veckan på mjölksyrnings kurs. Burkarna står nu och har nyss börjat bubbla. Jag vet ännu inte om jag tycker om mjölksyrade grönsaker, men jag hoppas att jag gör det. Genom att jag inser att det här skulle vara ett superbt sätt att kunna vinterförvara en del saker. Och det skulle vara så praktiskt att i vårt lilla hushåll kunna ha en burk i kylskåpet man kunde ta lite ur nu som då, istället för att ha allt i frysen och behöva tida hela påsar före man använder det.

Det enda jag mjölksyrat tidigare är chili jag i höst gjorde enligt Farbror Gröns recept (länk), och den blev jättegod. Så nu har jag en till sådan burk på gång av den chili som mognat efter att plantorna blev tagna in på fönsterbrädet.

Hoppas kunna övervintra åtminstone nån av chiliplantorna. Men har också en paprikaplanta som inte verkar ha någon skillnad på årstiderna och blommar för fullt nu. Men vintern kommer nog att bli lång för den. Och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas hålla plantorna lusfria. Men just nu ser det ju bra ut.

img_6487

 

img_6341

jordarbete

Ju mer jag odlar, desto mera inser jag att allt egentligen bara handlar om jord. Jordens struktur, näringsinnehåll och beståndsdelar, och hur jag på bästa sätt kan utnyttja det jag har och förbättra den. Har på försök och misstag lärt mig att det utgångsläget jag har här i min trädgård är i huvudsak sur sulfatjord, gammal sjöbotten, med inslag av fyllnadssand och gammal åkerjord. En fuktig moränjord. Inte den bästa myllan precis, men en del saker kan också växa och trivas här. Men för att jag ska kunna få ut mera av de kvadratmeter jag har så behöver jag hela tiden jobba med att förbättra jordmånen.

img_6351

Just nu ser grönsakslandet ut så här. Jag har inte höstgrävt bäddarna i år. Bara dragit bort det värsta rotogräset, som revsmörblomma och brännässlor. Sedan håller jag på att ovanpå bäddarna samla allt grönmaterial jag bara kan hitta. Desto mera desto bättre. Så istället för att ha en separat trädgårdskompost så samlar jag bara material nu direkt på den jordyta där det går eller i korgar för att senare kunna hålla över dit det behövs. Jordgubbsrevor och annat ogräs har fått ligga och torka en tid först bara före det blandas med. Sen ska allt täckas in med halm. Så här såg det ut ungefär för ett år sedan då jag hade bäddat in allt klart.

okt15

Halmen isolerar bäddarna så att maskar och annat småkryp kan jobba längre in på hösten med att bryta ner grönmaterialet. Så i våras så fanns bara nån enstaka kålstock kvar av allt jag hade öst på. Och jordens kvalité har i sommar varit en helt annan än året innan. I vår är det bara att fösa bort halmen från bäddarna ner i gångarna och gräva igenom jorden också kalka ordentligt ett varv, genom att här är mycket lågt pH.

img_6342

Igår grävde jag ur den låda i växthuset som till våren ska bli varmbänk. Jorden som är i den kommer från då jag i mars 2014 gjorde varmbänk här med hästgödsel från ett stall med torvströ i boxarna. Det var nu en helt fantastisk lätt och lucker jord. Siktade ett halft dussin säckar av den för att kunna använda som såjord till våren. Satte med en par nävar kalk bara i var skottskärra genom att torven i sig är sur och den jord som kommit utifrån och som det blandats upp med antagligen också har ett lågt pH. Även om tomaterna har växt mycket bra i den här bädden i år.

img_6339

I den andra bänken i växthuset har jag planterat en del ”Thousend Head”-kål: Den borde klara ganska låga temperaturer och eventuellt kunna övervintra. Måste ju pröva åtminstone. En del vårlök har jag också planterat här och några mera köldhärdiga sallatssorter. Bädden ska senare då det börjar bli kallare packas in med två lager fiberduk, eventuellt mera om blir riktigt kallt. Inte vet jag om det fungerar på de här breddgraderna, men man kan ju alltid försöka. tror inte det är kölden som är det stora problemet, utan mera att de ljusa timmarna per dygn snart börjar vara alldeles för få för att nått ska orka växa.

img_6345

Ute i en kallbänk under fönster växer fortfarande sallat långsamt men säkert. Så såhär långt har sallatssäsongen i varje fall gått att hålla igång.

img_6347

img_5910

klumprot

Är väl nog bara att inse faktum. Jag har klumprot på all min kål.

Första misstanken hade jag nog redan på försommaren, men slog bort tanken och skyllde de misslyckade rovorna på annat.

Kålen kom bra igång och jag hade många plantor. Gav också bort en del (oj,oj, jag har antagligen spridit eländet till andra). Då jag skolade om plantorna till enskilda krukor, blev de placerade ovanpå jorden i den bänk där jag hade haft planterat kål ifjol. En del finare rötter hade ju gått ner i jorden under krukorna före jag fick dem utplanterade. Vet inte om det är därifrån smittan kommit eller om den kommit annanstans ifrån. Plantorna växte mycket bra till först då de blev utplanterade, men fick nät alldeles för sent, så kålmalen hann slå till med full styrka. Så då plantorna började ta stryk så skylde jag på det och på snäckor och åkersniglarna som senare kom i enorma mängder.

Men så här ser rötterna ut på de olika kålsorterna i landet. Så visst är det klumprot.

Klumprot är en svamp, Plasmodiophora brassica, som stimulerar kålsläktets rötter att bilda klumpar. Plantan kan då inte ta upp vatten och näring på det sätt som den ska och förtvinar. Sporerna av svampen kan överleva sovande i jorden upp till 20 år i värsta fall. Den kan också spridas mellan odlingsytor med redskap m.m. För att skydda sig mot klumproten brukar man rekommendera växelbruk, att kålväxter inte ska växa på samma plats flera år i rad. Svampen befrämjas också av lågt pH och vattensjuk lerjord.

Så är det slutodlat kål nu för mig före jag blir pensionär, om typ 20 år?

img_5860

Nja, så enkelt tänker jag inte ge upp. Genom att mina odlingsland ligger så nära varandra, typ 40 cm gång mellan de ca 5 m2 stora landen. Så finns smittan i det ena så är det med stor sannolikhet även i de andra. Samtidigt som en del också påstår att i svampsporerna i princip redan finns i alla jordar, och att lämpliga förhållanden kan få den att blomma ut också utan utomstående smitta. De sura jordarna här och den fuktiga sommaren då all svamp och mögel har stortrivts har säkert bidragit till eländet.

img_5862

Samtidigt kan jag konstatera att det är en stor skillnad mellan olika sorters kål. Kålrabbin har nog också den klumpar på rötterna till en viss del. Men verkar inte ha tagit någon större skada av det. Här är det sorten ‘Superschmelz’ som ändå vuxit bra och blivit gigantiska. Lika så verkar inte grönkålen ha tagit nämnvärd skada. De är hur stora också vackra som helst. Är bara snäckorna som tuggat på dem.

Också kålsorten ‘Thousand Head’ växer bra och lika så den ena sorten av kålrötterna. Den andra sorten dog däremot direkt (men etiketterna har bleknat så vet inte vilken som var vilken..).

Så samma sorterna kan jag kanske också i nästa åt odla i landet. Trots risk för smitta även i nästa sektor dit kålen enligt min plan för växelbruk  borde flytta i nästa år. Verkar grovt taget vara så att gamla mindre förädlade sorter har större  motståndskraft.

img_5867

Mera känsliga sorters kål så som olika typer av huvudkål och broccoli har jag funderat att sätta i en odlingslåda där jorden enbart består av förmultnade grästorvor och där bondbönorna växt i år. I lådorna är det väl dränerat och mullrik jord som jag ytterligare kommer att kalka ordentligt både nu i höst och till våren.

Läste i en diskussionsspalt om någon som planterade förodlad kålen i smittad jord så att de grävde en lite större grop än annars och sedan pudrade gropens sidor med vedaska och sedan satte plantorna i köpt påsjord i gropen. Rötterna tränger ju sedan nog ut från gropen, men de menade att om bara rotstammen var i frisk jord så klarade plantan sig bra. Ingen aning. Men absolut värt ett försök.

img_5865

Har också hört rådet att blanda i så mycket kompostmaterial som möjligt i jorden och att odla lök eller rajgräs kunde ha en stävjande effekt på klumprotsjukan i jorden.

Huskurerna är många. Så nog tänker jag odla kål också i fortsättningen. Är bara att lära sig hur man hanterar problemet.

img_5907

 

 

 

 

 

img_5737

Morgonens första strålar

Morgonens första solstrålar når trädgården från bakom grannens hus. Solen står numera så lågt att det tar en god stund före de värmande strålarna når grönsaksland och växthus. Säkert därför det också är ofta en par grader kallare här än väderleksrapporten förutspår. Natten var kall, men ingen frost. +4 grader borde det som kallast på morgontimmarna ha varit i växthuset.

img_5742

En sista nyutslagen blomma på den småblommiga klematisen som blommat vackert men diskret hela sommaren.

img_5759

Grönkålen och kålrabbin trivs med det svala vädret och har tappert motstått de envisa angreppen av sniglar och snäckor. En del av kålrabbin har knappt nått annat än bladnerver kvar av bladen, men växer fint ändå. Misstänker också klumprot i landet trots att där inte vuxit kål tidigare. Så resten av kålen är nog borta, men varken kålrabbin eller grönkålen verkar ta alltför stort besvär av alla motgångar.

Sallatsplantorna växer fint, de stortrivs helt klart i det svala fuktiga vädret. Snart dags att börja skörda det första här.

img_5740

Vintersquashen Uchiki Kuri är kanske inte så stor, men den är vacker.

I växthuset träffar de första solstrålarna min favorittomat Rysk Oxheart. En stor hjärtformade mycket köttig tomat. Köttig och god på smörgåsen, och god både som sås och som torkad. Jag torkar den på svamptorken i skivor. De är mycket goda på paj, pizza eller dylikt i vinter. Måste bara komma ihåg att ta egna frön i år.

img_5781

Nu mognar också hösthallonen . Har en planta av en gul sort. Vet nu inte namnet. Men stora och goda är de. Och så roligt med frukt också då de flest bär trädgården börjar vara förbi.

img_5766

Ännu blommar det lite här och där. Inte i överflöd mera. Men glimtar finns här och där, små glimtar av skönhet. Cosmea och rosa Änglatrumpet.

img_5777

img_5770

Nattens dagg ligger kvar. Sommarens överdåd är slut. Men hösten tar fram former och detaljer som som finns en minst lika stor njutning i då man tittar efter.

img_5764

 

 

 

 

img_5716

och så var det plötsligt september

Sommaren som alltid är lika efterlängtad, men alltid lika kort, och årets sommar for nog i en rasande fart. Och plötsligt så är det lite höst i luften. Härom natten var det de första stänken av rimfrost på gräsmattan och i grannens lön skymtar de första röda bladen. De är vemodigt och lika tragiskt varje gång hur snabbt en sommar går förbi. Men samtidigt så finns också en lättnad. Sommaren har så mycket förväntningar med sig och är så intensiv. Men även om den går mot sitt slut så finns ännu mycket av trädgårds- och odlingssäsong kvar. Fast frosten hålla sig borta en god stund till.

img_5722

Växthuset liknar mest en kaotisk djungel. Gurkorna klänger alla vägar trots att jag försökt att beskära. En pumpa har frösått sig själv från kompostenjorden, och jag har låtit den växa bara av nyfikenhet för att få se vad det var. Men misstänker att det är en helt vanlig gul halloweenpumpa. Tveksamt om den hinner bli till nått riktigt, men den får nu trängas med tomaterna så länge det går. Tomaterna har börjat mogna, men jag tycker det går lite väl långsamt.

img_5704

En del tomater har jag också fått slänga pga potatismöglet som tog sig in också i växthuset. Men det mesta i huset har gått att rädda genom att jag systematiskt tagit bort alla blad som blivit angripna, så sporerna inte ska hinna sprida sig. Trots det blir nog skörden lite mindre än vad jag hoppats. För tomater kan jag inte få för mycket av. Inte sedan jag lärde mig att torka och konservera dem och se hur underbart goda de kan va att ha hela vintern.

img_5698

Gurkorna kommer i mängd. Frilandsgurkorna dog vid utplanteringen så det blev det inget av. Men växthusgurkorna är i full gång. Men på 2-3 personer i huset har vis vårt att göra av med 3 gurkor per dag. Har funderat om de skulle gå att lägga in i skivor eller åtminstone borde jag försöka göra pressgurka. Har inte ätit det på säkert 15 år, men har ett minne av att det kunde vara riktigt gott. Borde pröva till helgen.

Både chilin (Jamaican Bell) och auberginen (Bianco rosa) är på gång. Chilin ser jag fram emot att både torka och försöka göra syrad chilisås på ( Farbror Gröns recept).

img_5701

I växthuset finns nu också allt som oftast vår alldeles egna djungelkatt Josafat. Han tycker den blåsiga världen utanför växthuset är alldeles för spännande att vara ute i. Djungeln i växthuset är däremot mycket trevlig. Men en liten tupplur mellan upptäcktsfärderna behövs ibland.

Ute ser majsen lovande ut. Inte blir det många kolvar i år heller. Men kanske nog en eller två. Bara frosten håller sig borta en stund till. Och rädisorna som såddes i en tom odlingsbänk förra veckan gror fint. De trivs med det kalla fuktiga vädret som vi har nu. Sallaten trivs också bra nu. Borde egentligen så en ny sats nu för att ha plantor att sätta i växthuset senare då tomaterna gjort sitt. Den har inge större problem med att vädret blir kyligare, det som sedan sätter stopp för dem är möjligen bristen på ljus. Men ännu är som sagt odlingssäsongen inte slut.

img_5710

 

Kärleksört i knopp

summering av årets potatisskörd

Nu har jag tagit upp all potatis. Var orolig att potatismöglet skulle sprida sig till knölarna och att de skulle fara illa i den våta jorden. Det har regnat 200 mm här i augusti, enligt en yrkesodlare här i närheten som har bättre kolla än jag.

Vi åt i år vår första nypotatisen 21 maj. Den var satt i växthuset i mitten av mars. Jag satte potatis där i två omgångar, både i varmbänken och lite senare i kallbänken. Båda omgångarna frös bort nått varv, men kom tappert igång igen. Det var totalt en ca 20 sättpotatisar (Timo och Solist). De gav inte mycket, men blev ett par väldigt uppskattade kok. Men i nästa år tror jag inte att jag ger bort odlingsyta i bänkarna för den riktigt tidiga potatisen utan att det blir i ämbaren eller lådor av något slag istället.

I mitten av april satte jag mera potatis på förgroning i tidningskrukor. Den blev sedan utplanterad kring 1:a maj i badkaret(Solist och Siikli?)  och då var så varmt i jorden också i landet. Också den icke förgrodda potatisen sattes ut samtidigt i landet.

IMG_5649

Då potatisen i växthuset var slut, var det bara att fortsätta äta ur badkaret. Tror det var i midsommarveckan som jag tog upp första potatisen ur landet. Det borde ha varit Siikli jag planterade dit. Men de ser inte riktigt ut så tycker jag, så är lite osäker på sorten. Men vad det än är för sort så ska jag ta sättpotatis av den då den har gett bra och sett ut att trivas i jorden här.

På bilden ovanför syns det som var kvar i landet idag. Ungefär hava ytan var orörd. Landets totala yta är knappa 5 kvadrat, men potatisen blev från början mycket tätt satt, då jag hade lite väl mycket sättpotatis (nästan 5kg).

IMG_5653

Då badkaret stod tomt där kring midsommar hade jag ännu några illa medfarna sättpotatisar liggande av Timo som jag stack ner. De var inte många och var i väldigt dåligt skick. Men det här tog jag idag upp ur badkaret. Inte är det så mycket. Men nog blir det nått kok och lite sättpotatis till nästa år. Det roliga är att det gick att få två skördar ur badkaret på en säsong.

Nu vet jag inte hur bra det går att lagra potatisen då den varit drabbad av både skorv, knäpparlarver och mögel. Lite orolig är jag också om sättpotatisen kan ta med sig mögel till nästa års odling. Är det någon som vet? Eller går det över huvud taget att undvika att få potatismögel mera?

Men överlag är jag ganska nöjd över skörden av potatis i år.