Att nörda in sig på jord

Då jag jobbar i huvudsak som kursdragare så blir det ibland perioder med lite mindre jobb och mera tid. Väljer att se de perioderna som en möjlighet att förkovra mig i nått. Ibland har det varit praktiska saker, pyssel och renoverande. Ibland mera teoretiska saker, som nu. Har totalt snöat in mig på jord och mikroorganismer i jorden och deras roll i trädgården. Nu begränsas ju mina privata små studier till googlingar på nätet och tittande av Youtube-klipp så det är på inget vetenskapliga korrekt. Men det är ändå intressant att lära sig nya saker.

IMG_1834

Experiment med djupgrävning 2015. Måttligt bra idé på gammal sjöbotten.

Det praktiska resultatet av årets nörderi tror jag kommer att bli att jag tänker inte gräva mina odlingsbäddar och -lådor mer så som jag gjort tidigare. För jag vill inte störa de mikroorganismer som matar min grönsaker och bygger min jord. Jord är inte ett smutsigt odlingssubstrat, utan en levande organism, ett eget mycket komplext ekosystem. ” En fingerborg med kompostjord kan därför rymma flermikroorganismer än det finns människor på vår jord” (länk). Då jag tillsätter kompostmaterial till min jord så matar jag dessa organismer som då börjar bygga upp min jord. Matar jag dem inte kommer humuslagret i min trädgård år för år att minska, och jorden kommer att bli allt mera torr och kompakt. Och trots att jag tillför konstgödsel kommer mina grönsaker att lida av näringsbrist och lättare angripas av sjukdomar och ohyra, smaka sämre och kommer att innehålla mindre näring de kan ge vidare till mig. Fräser, plogar eller ens gräver jag min jord och sedan låter jorden ligga oskyddad så frigör jag från jorden den koldioxid som annars ligger bunden i den. Jag slår sönder mikroorganismernas levnadsstruktur och förstör jordens aggregat. Bakterier (med örtartade växter) och svampar (med träd) samarbetar med växterna genom att växterna via klorofyllet skapar stärkelse som de ger i utbyte mot mineraler som bakterier och svampar utvinner från jorden.

Mikroorganismer och markdjur ger ifrån sig slem som klumpar ihop jordpartiklarna till aggregat, en process som lättare händer i lerjord, man också i mullrik sandjord. I aggregatklumparna bildas små hålrum där vatten lagras. Och mellan aggregaten blir det luft. Det gör att jorden blir luftig och fin och lätt för rötterna att tränga ner i.  Och en växt med stora rötter, kan ta upp mycket näring och ge en stor skörd.

img_6341

Är jorden ostörd blir de gångar som maskar, rötter och annat grävt kvar, vilket gör att vatten har lättare att tränga ner i marken. Jorden och näringen spolas inte bort för att övergöda diken och sjöar, utan regnet vattnar istället mina växter, så jag behöver vattna mindre. Om jag ytterligare täcker jordytan med kompost eller växtmaterial, så avdunstar inte heller så stor del av fukten. Och samtidigt matar jag mina små husdjur i jorden.

Många mikroorganismer är små och har svårt att flytta sig långa sträckor. Så om de en gång försvunnit från en plats kan de ha svårt att av sig själva hitta dit igen. Svampar kanske har det lite lättare, genom att många kan bilda kilometer långa rotnätverk i gynnsamma förhållanden eller spridas med sporer. Men för att återberika en jord med mikroorganismer så dyker de i dag upp allt fler metoder. Även om alla inte är så nya egentligen.

IMG_4591

Bokashi är kanske den mest omtalade här just nu, där man via den registrerade produkten EM (effektiva mikroorganismer) fermenterar kompostavfall och därigenom tillför odlingsjorden nya mikroorganismer. Metoden utvecklades Dr. Teuro Higa på 1980-talet i Japan. EM består i dag av Lactobacillus plantarum (mjölksyrebakterie), Lactobacillus Caseï (mjölksyrebakterie), Saccharomices Cerevisiae (vanlig jäst) Rhodopseudomonas paulistrus (purpurbakterie), Rhodospirillim rubrum (purpurbakterie).

I vilken grad Dr. Teuro Higa var inspirerad av koreanen Cho Han Kyu vet jag inte. Eller handlar det om att båda kom från en liknande kulturell sfär där olika fermenterade bakteriekulturer redan tidigare använts i jordbruket?. Det skulle var väldigt intressant att få veta. Cho Han Kyu studerade på 1960-talet i Japan och började redan då utveckla metoderna bakom det som idag kallas Korean Natural Farming och IMO (indigenous microorganisms). Metoden utgår från att man tar till vara olika bakteriekulturer från den naturliga omgivningen och på olika sätt implementerar dem i jordbruket. Det finns många olika sorters fermenterade produkter, men för att göra det centrala IMO-blandningen så sätter man i korthet kokt ris, eller annan stärkelserik produkt, i en låda i en naturlig miljö rik på mikroorganismer. I Asien är det ofta bland naturligt växande bambu, då bambu utsöndrar rikligt med socker i jorden som befrämjar en rik anhopning av bakterier kring växten. Platsen ska vara en sedan länge ostörd biotyp med ett naturligt djupt humuslager, vilket visar på en stor ansamling och bred av olika sorters mikroorganismer. Efter ca en vecka har platsens mikroorganismer börjat växa på riset. Riset blandar man sedan med socker och på så vis konserveras organismerna för att senare kunna tillföras till kompost eller direkt i odlingsjorden.

IMG_3818

Jag skulle gärna testa att göra IMO men mitt problem är att här runt om hitta en orörd plats i naturen med ett naturligt djupt humuslager. Vår barrskog tvivlar jag på att är rätt. Ett naturligt djupt humuslager i vår klimatzon misstänker jag skulle vara en äng, men för att en äng ska förbi en äng krävs betesdjur som också befrämjar gräsets tillväxt. Gräs som för övrigt också på samma vis som bambu utsöndrar stor mängd stärkelse i marken som befrämjar mikroorganismer. Men att hitta en betesmark som fungerat så i en 50 år här är inte lätt. Bara för att vi här i Norden har stora skogsmarker så betyder det inte att naturen är orörd och vi inte har ett problem med ett krympande humuslager.

Jag undrar om det inte en gång i tiden för länge sedan också här fanns stora flockar av vilda betesdjur och höll ytorna öppna och skapade naturliga gräsmarker. Genom stora djur som mammutar, flockar med gräsätare och regelbundna skogsbränder i genomsnitt vart åttionde år hölls sly borta, artrikedomen breddades, koldioxid bands i ett tjockt humuslager också här. Men det är en spekulation.

IMG_3701

Men då läste om alla dess brygder och blandningar från Asien så slog mig likheten med  de 8 preparat man använder inom biodynamisk odling som utvecklas av Rudolf Steiner på 1940-talet. Där komposterar man olika växter i kohorn och andra djurdelar under lång tid, och sedan använder man preparaten i mycket små mängder i gödseln i jordbruket. Man har konstaterat att de har effekt på jorden, men hur har man inte kunnat bevisa. Men det är också först senaste åren som man börjat förstå mikroorganismernas funktion i odlingsjorden och långt från allt vet man ännu.

Nu har jag inga stora jordytor att jobba med. Men kan jag föda de mikroorganismer som jag har i mitt grönsaksland på totalt 200 kvadrat, med en effektiv odlingsyta på ca 100 kvadrat, så jag därifrån får en maximal skörd, så borde jag faktiskt från den lilla ytan få nästan alla grönsaker vi behöver under hela året. Åtminstone i teorin borde det vara möjligt. Så därför tänker jag inte gräva mitt odlingsland i år. Jag tänker odla jorden, så räknar jag med att det andra kommer på köpte.

IMG_4386

Blandade länkar för den som är intresserad:

Wikipedia om Korean Natural Farm, artikel.

Hur man gör eget IMO, video.

Om biodynamisk odling, artikel.

Permakuturodlaren Richard Perkins om hur han bygger jord, video.

”No dig”-odling med Charles Dowding, video

Om Sergey Zimov´s arbete och om mammutar i Sibirien, video.

Om mykorrihizasvamp i trädgården, artikel.

Annonser

Vart for den sommaren?

Det gick så snabbt. Jag hann inte riktigt med. Det var kallt så länge i våras att det tog så länge före jag kom i gång på riktigt i trädgården. Och det har synts hela sommaren. Jag har fortfarande känslan att jag inte kommit i kapp. Då tittar på en del av växtligheten verkar det vara likadant. Det hann som aldrig riktigt med.

IMG_8306

Och plötsligt en morgon ligger trädgården insvept i vacker höstlik dimma, som ger ett underbart ljus då solen silar genom. Men det blommar fortfarande. En av de saker jag trots allt känt mig nöjd över med perennabänken i sommar, är att den aldrig riktigt slutat blomma. Från tidig vår med vivor och tidiga tulpaner har den fortsatt hela tiden att blomma med nya sorter. Och nu är det de vita höstfloxens och massor med vita franska kungsljus, funkiornas lilablåa klockor och stormhattarnas tur. Också syrenhortensiorna är på gång. Det är så roligt då det inte tar slut, bara förändras.

IMG_8302

En plats jag mer och mer njuter av är cirkeln med bänkar under äppelträden. Träden börjar långsamt ta sig. Och även om vi bara får 1st äpple i år, så tycker jag om den stämning som platsen har. Även om man bara är par meter från vägen, så kan man snart sitta där helt utan att ses då planteringarna växer sig allt högre och tätare. Jag tror det är viktigt med platser där man kan gömma sig. Speciellt i en liten trädgård, mitt i ett bostadsområden, som den här är. Där borta är vägen, bakom planket. Nära, men ändå långt borta.

IMG_8301

Jag förstörde någons nattliga jobb då gick längs gångarna i planteringen. Daggen avslöjade långa, långa trådar som löpte kors och tvärs mellan plantorna. Hur gör de små kräken för att förankra sina trådar över så långa sträckor?

IMG_8298

Humlorna jobbade hårt i morgonsolen i de sista vallmonen i trädgårdslandet. Det lät som det var stressigt.

IMG_8316

IMG_8319

Grönsakslandet är nog inte så vacker i sig mera. Potatisen är avblastad sedan länge. Siikli blev så hårt angripet av potatismögel så tidigt, sorten Mozart klarade sig lite längre. Den är vackert röd också. Tror jag ska odla mer av den i nästa år. För de hann åtminstone växa till sig ordentligt före möglet tog blasten helt. Sommarblommorna har regnet slagit omkull gång på gång. Och där vitlöken blivit upptagen så har jag förra veckan experimenterat att så rädisor och spenat. Tveksamt om hinner bli till nått. Men man kan ju alltid leka och testa. Kanske hösten blir lång i år.

IMG_8325

Men vitlöken är jag glad över. Den blev bra. Eller de estniska sorterna, Alexandra och Kodaver, blev bra. De tyckte om jorden och livet här. Fransmännen ville sig inte. Så i framtiden blir det mera ester. Tror till och med att det räcker till eget utsäde senare i höst då nästa års sats ska planteras.

IMG_8291

Tomaterna är på gång. Långsamt, men ganska säkert. Inte är det nån jätte skörd i år. Men nog räcker det till en del smörgåsar, en del torkade skivor till vinterns pajer och omeletter och en del konserverade enligt Camilla Plums recept.

IMG_8312

För övrigt är det ett år på dagen, sen vi bliv med katt. En riktigt bortskämd prinsessa. Jag snörvlar och nyser, allergisk som jag är. Den det är det värt, bara jag får ha katt, och fröken Josafat specifikt.

IMG_8293

Hösten är i antågan. Men kanske det inte är så farligt. Allt har sin charm. På dagens agenda står att plocka sockerärter för att förvälla och frysa in. Surkålen står och puttrar i grovköket. Första torkade tomaterna pillade jag just loss från svamptorkens ollor. Borde sätta mera örter på torken nu. Det finns en underbar primitiv glädje i att få bunkra upp inför vintern.

IMG_8309

I lampans sken

Nätterna börjar plötsligt bli mörkare igen. Det är med en skräckblandad förtjusning jag tar emot förändringen. Samtidigt som det antyder att sommaren kommer att ha ett slut så är mörkret vackert på sitt vis. Njuter på kvällen av att kunna sätta på trädgårdsbelysningen och se blomprakten i ett annat sken. Lampskenet och mörkret kring ger ett trollskt nästan magiskt känsla åt perennarabatten.

 

IMG_8038

IMG_8052

IMG_8034

 

Solens första strålar

Vaknade tidigt i morse av skatungarnas lek på gården. Kunde inte somna om så beslöt att ta en runda kring trädgården med kameran i det tidiga morgonljuset. Haft problem med både kamerahuset och mitt teleobjektiv med macrofunktion den senaste tiden, så blivit väldigt lite fotat så långt denna sommar. Men nu då allt sent omsider kommit i gång borde jag nog knäppa några bilder för att ha nått att titta på då vintern kommer.

Så många vackra blå blommor nu. Nävor av många olika sorter håller på att slå ut. Tycker om nävor. Finns så många fina sorter. Både höga buskiga sorter som är fina att plantera med annat och låga krypande sorter som är suveräna marktäckare. De frösår sig gärna i gruset i gången och lite överallt. Men inte mig emot. För mig får det gärna förvilda sig lite och dyka upp lite här och var där de själva vill.

Strandirisen håller också på att visa sig från sin allra bästa sida. Tycker så mycket om dess bladform. Dessa raka spjut som bildar en så spännande kontrast till andra mjukare blad.

IMG_7920

De vita midsommarrosorna håller på att blomma ut. Men just då börjar klätterrosen Polstjärnan och schersminbuskarna slå ut i stället. Vi har tre enorma schersminbuskar mot vägen. Två är närmare 4 meter höga. De är så vackra just nu. Men egentligen skulle jag vilja korta ner dem för att på nått vis få dem i lite bättre samklang med resten av buskarna och träden jag skulle vilja skapa en rabatt med kring dem. Men vet inte hur man ska kunna göra det utan att tappa blomningen.

IMG_7924

Smultron. Vanliga vilda. Hos oss sprider de sig enormt. Och på den här jordmånen kan man inte hitta en bättre marktäckare. Sprider sig snabbt. Är vackra både till blad och blom, och inte att förglömma bären!

Tycker att det växer verkligen frodigt i grönsakslandet och i växthuset i år. Inte är det speciellt snabbväxande med den kalla vår som varit. Men det mesta är på gång.

Kålen i varmbänken som gjordes på kursen i våras, här fotad genom insektnätet som täcker den, har kommit lite väl långsamt igång. Men det verkar lite vara så att mina varmbänkar kommer kraftigt i gång, men har en tendens att tappa fart efter ett tag. Lite väl fort. Så näringen från gödseln binds upp i processen, men processen avstannar lite för tidigt för att näringen ska frigöras till plantorna som planteras i bädden senare på sommaren. Så för andra omgången grödor så ska man inte tro att de får tillräckligt med näring ur gödseln som bädden byggts av, utan de behöver få en rejäl dos kväve under växtperioden för att komma igång. Jag ser samma fenomen med varmbänken som anlades i västhuset i våras, och där det nu finns tomatplantor. Medan jorden från fjolårets varmbänk ser ut att vara helt fenomenal då gäller näring. Den har brunnit helt klart och kvävet verkar har helt frigjorts och blivit tillgängligt för det som odlas i den jorden.

IMG_7947

Men sommaren är på gång. Det är grönt. Det är underbart. Och nu har den första vallmon i grönsakslandet slagit ut.

IMG_7943

Radioinslag

Blev för en tid sedan intervjuad för finlandssvenska Radio Vega om frösådder. Här hittar ni inslagen.

8 minuter in i sändning kommer här inslaget om tomatsådd (länk)

 

Inslag om omplantering av samma tomatplantor kommer här (länk) 12’30 in i sändningen

 

Och ännu ett inslag om sådd av olika gurkväxter (länk). Det hittar ni 9 minuter in i sändningen.

Men är tyvärr osäker på om det går att lyssna utanför Finlands gränser.

Här senare i vår kommer det att antagligen komma tre korta inslag till om direktsådd av grönsaker utomhus, om plantering av potatis och om hur man bygger upp sin jordkvalité.

IMG_4578

Snö

Vakna i morse och plötsligt var världen vit. Efter en vecka då det på alla andra håll verkar ha varit snökaos, har vi haft ner till -10 grader och barfrost. Tjälen har hastigt vandrat neråt i marken. Jag hann med nöd och näppe få ordnat med det mest akuta.

img_6453

Vitlöken kom sig i jorden och mycket blev det. Men skulle den verkligen ge någon skörd den här gången så gör det inget. Senaste höst hade jag satt vitlöken i en ganska hög odlingslåda. Och med den stränga snöfria köld som var senaste vinter, så tog den illa vid sig och bara de klyftor som var satta i mitten av lådorna började växa till våren. Och sedan blev det också för torrt i lådorna under sommaren, så skörden blev till sist mindre än utsädet jag hade satt ner.

Nu har jag satt vitlöken i en del av grönsakslandet, eftersom jag tror de där är bättre skyddade mot både vinterkyla och sommartorka.

img_6447

Ur ogräslandet bakom växthuset fick jag i sista stund uppgrävt de höstrudbeckior som jag ville rädda och sedan täckte jag över hela ytan med paff. Ytan har varit ett snår av rotogräs, nässlor, knölklocka, vildhallon och kvickrot. Min plan är nu att hålla ytan täckt med paff och halm i två säsonger och odla ovanpå i lådor och påsar. Efter två år borde rotogräset ha dött bort, förhoppningsvis. Drömmen är att jag då ska kunna anlägga en sparrisbänk här.

img_6463

Men nu är det nog slutgrävt där ute. Allt är tillfruset och nu singlar snön ner med stora flingor. Lillfrassen Josafat var förvirrad i morse över dess uppenbarelse. Snön var rolig en stund, sen blev det obehagligt blött om tassarna. Han kom snabbt in och lade sig spinnande att sova på en av favoritstolarna. Nu är det bara att på samma vis som trädgården gå i ide och det får bli en skön paus tills frösådderna kör igång igen.

Men om inte annat kan man ju alltid gå på kurs. Var i veckan på mjölksyrnings kurs. Burkarna står nu och har nyss börjat bubbla. Jag vet ännu inte om jag tycker om mjölksyrade grönsaker, men jag hoppas att jag gör det. Genom att jag inser att det här skulle vara ett superbt sätt att kunna vinterförvara en del saker. Och det skulle vara så praktiskt att i vårt lilla hushåll kunna ha en burk i kylskåpet man kunde ta lite ur nu som då, istället för att ha allt i frysen och behöva tida hela påsar före man använder det.

Det enda jag mjölksyrat tidigare är chili jag i höst gjorde enligt Farbror Gröns recept (länk), och den blev jättegod. Så nu har jag en till sådan burk på gång av den chili som mognat efter att plantorna blev tagna in på fönsterbrädet.

Hoppas kunna övervintra åtminstone nån av chiliplantorna. Men har också en paprikaplanta som inte verkar ha någon skillnad på årstiderna och blommar för fullt nu. Men vintern kommer nog att bli lång för den. Och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas hålla plantorna lusfria. Men just nu ser det ju bra ut.

img_6487