Att nörda in sig på jord

Då jag jobbar i huvudsak som kursdragare så blir det ibland perioder med lite mindre jobb och mera tid. Väljer att se de perioderna som en möjlighet att förkovra mig i nått. Ibland har det varit praktiska saker, pyssel och renoverande. Ibland mera teoretiska saker, som nu. Har totalt snöat in mig på jord och mikroorganismer i jorden och deras roll i trädgården. Nu begränsas ju mina privata små studier till googlingar på nätet och tittande av Youtube-klipp så det är på inget vetenskapliga korrekt. Men det är ändå intressant att lära sig nya saker.

IMG_1834

Experiment med djupgrävning 2015. Måttligt bra idé på gammal sjöbotten.

Det praktiska resultatet av årets nörderi tror jag kommer att bli att jag tänker inte gräva mina odlingsbäddar och -lådor mer så som jag gjort tidigare. För jag vill inte störa de mikroorganismer som matar min grönsaker och bygger min jord. Jord är inte ett smutsigt odlingssubstrat, utan en levande organism, ett eget mycket komplext ekosystem. ” En fingerborg med kompostjord kan därför rymma flermikroorganismer än det finns människor på vår jord” (länk). Då jag tillsätter kompostmaterial till min jord så matar jag dessa organismer som då börjar bygga upp min jord. Matar jag dem inte kommer humuslagret i min trädgård år för år att minska, och jorden kommer att bli allt mera torr och kompakt. Och trots att jag tillför konstgödsel kommer mina grönsaker att lida av näringsbrist och lättare angripas av sjukdomar och ohyra, smaka sämre och kommer att innehålla mindre näring de kan ge vidare till mig. Fräser, plogar eller ens gräver jag min jord och sedan låter jorden ligga oskyddad så frigör jag från jorden den koldioxid som annars ligger bunden i den. Jag slår sönder mikroorganismernas levnadsstruktur och förstör jordens aggregat. Bakterier (med örtartade växter) och svampar (med träd) samarbetar med växterna genom att växterna via klorofyllet skapar stärkelse som de ger i utbyte mot mineraler som bakterier och svampar utvinner från jorden.

Mikroorganismer och markdjur ger ifrån sig slem som klumpar ihop jordpartiklarna till aggregat, en process som lättare händer i lerjord, man också i mullrik sandjord. I aggregatklumparna bildas små hålrum där vatten lagras. Och mellan aggregaten blir det luft. Det gör att jorden blir luftig och fin och lätt för rötterna att tränga ner i.  Och en växt med stora rötter, kan ta upp mycket näring och ge en stor skörd.

img_6341

Är jorden ostörd blir de gångar som maskar, rötter och annat grävt kvar, vilket gör att vatten har lättare att tränga ner i marken. Jorden och näringen spolas inte bort för att övergöda diken och sjöar, utan regnet vattnar istället mina växter, så jag behöver vattna mindre. Om jag ytterligare täcker jordytan med kompost eller växtmaterial, så avdunstar inte heller så stor del av fukten. Och samtidigt matar jag mina små husdjur i jorden.

Många mikroorganismer är små och har svårt att flytta sig långa sträckor. Så om de en gång försvunnit från en plats kan de ha svårt att av sig själva hitta dit igen. Svampar kanske har det lite lättare, genom att många kan bilda kilometer långa rotnätverk i gynnsamma förhållanden eller spridas med sporer. Men för att återberika en jord med mikroorganismer så dyker de i dag upp allt fler metoder. Även om alla inte är så nya egentligen.

IMG_4591

Bokashi är kanske den mest omtalade här just nu, där man via den registrerade produkten EM (effektiva mikroorganismer) fermenterar kompostavfall och därigenom tillför odlingsjorden nya mikroorganismer. Metoden utvecklades Dr. Teuro Higa på 1980-talet i Japan. EM består i dag av Lactobacillus plantarum (mjölksyrebakterie), Lactobacillus Caseï (mjölksyrebakterie), Saccharomices Cerevisiae (vanlig jäst) Rhodopseudomonas paulistrus (purpurbakterie), Rhodospirillim rubrum (purpurbakterie).

I vilken grad Dr. Teuro Higa var inspirerad av koreanen Cho Han Kyu vet jag inte. Eller handlar det om att båda kom från en liknande kulturell sfär där olika fermenterade bakteriekulturer redan tidigare använts i jordbruket?. Det skulle var väldigt intressant att få veta. Cho Han Kyu studerade på 1960-talet i Japan och började redan då utveckla metoderna bakom det som idag kallas Korean Natural Farming och IMO (indigenous microorganisms). Metoden utgår från att man tar till vara olika bakteriekulturer från den naturliga omgivningen och på olika sätt implementerar dem i jordbruket. Det finns många olika sorters fermenterade produkter, men för att göra det centrala IMO-blandningen så sätter man i korthet kokt ris, eller annan stärkelserik produkt, i en låda i en naturlig miljö rik på mikroorganismer. I Asien är det ofta bland naturligt växande bambu, då bambu utsöndrar rikligt med socker i jorden som befrämjar en rik anhopning av bakterier kring växten. Platsen ska vara en sedan länge ostörd biotyp med ett naturligt djupt humuslager, vilket visar på en stor ansamling och bred av olika sorters mikroorganismer. Efter ca en vecka har platsens mikroorganismer börjat växa på riset. Riset blandar man sedan med socker och på så vis konserveras organismerna för att senare kunna tillföras till kompost eller direkt i odlingsjorden.

IMG_3818

Jag skulle gärna testa att göra IMO men mitt problem är att här runt om hitta en orörd plats i naturen med ett naturligt djupt humuslager. Vår barrskog tvivlar jag på att är rätt. Ett naturligt djupt humuslager i vår klimatzon misstänker jag skulle vara en äng, men för att en äng ska förbi en äng krävs betesdjur som också befrämjar gräsets tillväxt. Gräs som för övrigt också på samma vis som bambu utsöndrar stor mängd stärkelse i marken som befrämjar mikroorganismer. Men att hitta en betesmark som fungerat så i en 50 år här är inte lätt. Bara för att vi här i Norden har stora skogsmarker så betyder det inte att naturen är orörd och vi inte har ett problem med ett krympande humuslager.

Jag undrar om det inte en gång i tiden för länge sedan också här fanns stora flockar av vilda betesdjur och höll ytorna öppna och skapade naturliga gräsmarker. Genom stora djur som mammutar, flockar med gräsätare och regelbundna skogsbränder i genomsnitt vart åttionde år hölls sly borta, artrikedomen breddades, koldioxid bands i ett tjockt humuslager också här. Men det är en spekulation.

IMG_3701

Men då läste om alla dess brygder och blandningar från Asien så slog mig likheten med  de 8 preparat man använder inom biodynamisk odling som utvecklas av Rudolf Steiner på 1940-talet. Där komposterar man olika växter i kohorn och andra djurdelar under lång tid, och sedan använder man preparaten i mycket små mängder i gödseln i jordbruket. Man har konstaterat att de har effekt på jorden, men hur har man inte kunnat bevisa. Men det är också först senaste åren som man börjat förstå mikroorganismernas funktion i odlingsjorden och långt från allt vet man ännu.

Nu har jag inga stora jordytor att jobba med. Men kan jag föda de mikroorganismer som jag har i mitt grönsaksland på totalt 200 kvadrat, med en effektiv odlingsyta på ca 100 kvadrat, så jag därifrån får en maximal skörd, så borde jag faktiskt från den lilla ytan få nästan alla grönsaker vi behöver under hela året. Åtminstone i teorin borde det vara möjligt. Så därför tänker jag inte gräva mitt odlingsland i år. Jag tänker odla jorden, så räknar jag med att det andra kommer på köpte.

IMG_4386

Blandade länkar för den som är intresserad:

Wikipedia om Korean Natural Farm, artikel.

Hur man gör eget IMO, video.

Om biodynamisk odling, artikel.

Permakuturodlaren Richard Perkins om hur han bygger jord, video.

”No dig”-odling med Charles Dowding, video

Om Sergey Zimov´s arbete och om mammutar i Sibirien, video.

Om mykorrihizasvamp i trädgården, artikel.

Annonser

Bokashi på mitt vis

Idag har jag stått stora delar av dagen och hållit en workshop om min version av bokashikompostering. Hur man gör sitt eget bokashi-spray och hur man sedan då man fermenterat kökskomposten förvandlar det till jord. Sätter nu här den presentation som jag visade i samband med workshopen. Där hittar ni metoder och recept.

Min vasslebrygd är inte samma som Em, som är ett registrerat varumärke som säljs av EMRO Japan och framställs i licensierade laboratorier på olika håll i världen. Em innehåller bakterierna Lactobacillus plantarum (mjölksyrebakterie), Lactobacillus Caseï (mjälksyrebakterie), Saccharomices Cerevisiae (vanlig jäst) Rhodopseudomonas paulistrus (purpurbakterie), Rhodospirillim rubrum (purpurbakterie). Min vasslebrygd är inte laboratorietestad så jag kan inte med 100% säkerhet säga vad som ingår, men med största sannolikhet ingår mjölksyrebakterier (vet inte exakt vilka) och jästsvamp. Men processen fungerar i varje fall på samma vis i fråga om framställning av jord.

Det som saknas i min version är purpurbakterierna. Purpurbakterien är mycket bra för jorden och växtligheten och kan bland annat bryt ner kemikalier och återställa förstörd och förorenad jord. Som de andra bakterierna så hjälper den växten att ta upp näringsämnen från jorden.

Men purpurbakterierna finns också naturligt i avföringen av daggmask och dyngmask. Genom att dyngmasken processar kompostmaterialet snabbare är den att föredra. Så om man har rikligt med mask, och speciellt dyngmask, i odlingsjorden, så får man också purpurbakterier. Och om man sköter om sina maskar så får man också mera. Har man inga dyngmaskar i sin odling går de att plantera in via stallgödsel eller kompost.

IMG_7123.jpg

Vasslebrygden går också att använda som tillskott till gödsel vid vattning av krukväxter. En liten skvätt från den redan utspädda sprayen i vattenkannan gör att bakterierna kommer att börja jobba i krukjorden och hjälper till att producera näring till växterna och förbättrar deras motståndskraft. Sprayen kan också användas som ett milt hjälpmedel mot mögelangrepp på växter.

En viktig sak då man använder spray istället för strö i syrningshinkarna är att tillsätta fuktsugande material så som flingor, äggkartong eller annat för att reglera vätskemängden. En för våt hink luktar inte längre syrligt utan mera som spya. Materialet blir fortfarande till jord, men processen kan ta längre tid och materialet är mindre trevligt att hantera.

IMG_5589.jpg

Varför jag tycker det är viktigt att ta upp det här alternativa metoden är att jag tycker bokashikopostering är en fantastiskt smart och smidig komposteringsmetod. Samtidigt som den starka skyddet av varumärket på EMROS’s produkter gör att metoden riskerar bli enbart för nördar och under en begränsad tid en modefluga, för att sedan dö bort. Genom att bredda diskussionen och visa på andra möjligheter än de patenterade så tror jag metoden har en större chans att spridas, få en bredare användningsbas, utvecklas och bli mera bestående i långa loppet. Det här är för bra för att bara vara en modefluga.

jordarbete

Ju mer jag odlar, desto mera inser jag att allt egentligen bara handlar om jord. Jordens struktur, näringsinnehåll och beståndsdelar, och hur jag på bästa sätt kan utnyttja det jag har och förbättra den. Har på försök och misstag lärt mig att det utgångsläget jag har här i min trädgård är i huvudsak sur sulfatjord, gammal sjöbotten, med inslag av fyllnadssand och gammal åkerjord. En fuktig moränjord. Inte den bästa myllan precis, men en del saker kan också växa och trivas här. Men för att jag ska kunna få ut mera av de kvadratmeter jag har så behöver jag hela tiden jobba med att förbättra jordmånen.

img_6351

Just nu ser grönsakslandet ut så här. Jag har inte höstgrävt bäddarna i år. Bara dragit bort det värsta rotogräset, som revsmörblomma och brännässlor. Sedan håller jag på att ovanpå bäddarna samla allt grönmaterial jag bara kan hitta. Desto mera desto bättre. Så istället för att ha en separat trädgårdskompost så samlar jag bara material nu direkt på den jordyta där det går eller i korgar för att senare kunna hålla över dit det behövs. Jordgubbsrevor och annat ogräs har fått ligga och torka en tid först bara före det blandas med. Sen ska allt täckas in med halm. Så här såg det ut ungefär för ett år sedan då jag hade bäddat in allt klart.

okt15

Halmen isolerar bäddarna så att maskar och annat småkryp kan jobba längre in på hösten med att bryta ner grönmaterialet. Så i våras så fanns bara nån enstaka kålstock kvar av allt jag hade öst på. Och jordens kvalité har i sommar varit en helt annan än året innan. I vår är det bara att fösa bort halmen från bäddarna ner i gångarna och gräva igenom jorden också kalka ordentligt ett varv, genom att här är mycket lågt pH.

img_6342

Igår grävde jag ur den låda i växthuset som till våren ska bli varmbänk. Jorden som är i den kommer från då jag i mars 2014 gjorde varmbänk här med hästgödsel från ett stall med torvströ i boxarna. Det var nu en helt fantastisk lätt och lucker jord. Siktade ett halft dussin säckar av den för att kunna använda som såjord till våren. Satte med en par nävar kalk bara i var skottskärra genom att torven i sig är sur och den jord som kommit utifrån och som det blandats upp med antagligen också har ett lågt pH. Även om tomaterna har växt mycket bra i den här bädden i år.

img_6339

I den andra bänken i växthuset har jag planterat en del ”Thousend Head”-kål: Den borde klara ganska låga temperaturer och eventuellt kunna övervintra. Måste ju pröva åtminstone. En del vårlök har jag också planterat här och några mera köldhärdiga sallatssorter. Bädden ska senare då det börjar bli kallare packas in med två lager fiberduk, eventuellt mera om blir riktigt kallt. Inte vet jag om det fungerar på de här breddgraderna, men man kan ju alltid försöka. tror inte det är kölden som är det stora problemet, utan mera att de ljusa timmarna per dygn snart börjar vara alldeles för få för att nått ska orka växa.

img_6345

Ute i en kallbänk under fönster växer fortfarande sallat långsamt men säkert. Så såhär långt har sallatssäsongen i varje fall gått att hålla igång.

img_6347

Mjölksyrat hushållsavfall

(eller bokashi på mitt vis)

 

Många komposterar sitt hushållsavfall enligt Bokashi-metoden. Jag är numera övertygad om att det är en bra metod. Men närmaste återförsäljare av de produkter som behövs för Bokashi finns på 150km’s håll från mig. Jag kunde ha beställt över nätet, men det kändes lite dyrt. Men kanske ännu mera på grund av någon form av äkta österbottnisk envishet och ”kan själv”-inställning så beslöt jag i höstas att pröva göra egna mjölksyrebakterier och i huvudsak utgå från det jag hade i skåpen från tidigare.

Skillnaden mellan den metod som jag nu använder och äkta Bokashi, är att i äkta Bokashi EM finns 5 aktiva bakterier, varav mjölksyrebakterierna, jästbakterierna och fotosyntesbakterierna är de viktigaste. Medan den bryggd jag använder antagligen består av främst mjölksyrebakterier och jästbakterier. Exakt vad som finns där vet jag inte, jag har inte haft den på någon form av analys. De saknade fotosyntesbakterierna påverkar inte möjligheten till att relativt snabbt få näringsrik jord, vilket är min främsta målsättning. Men de kan restaurera förstörd jord och hjälper växterna utvinna en del viktiga ämnen från marken. I det system jag använde får jag heller inget ”lakvatten” som är ett effektivt gödningsmedel, för det skulle jag behöva någon form av hinkar med kran.

 

IMG_4395

Mjölksyrebakteriebrygden har jag tillverkat efter ett recept jag hittat på bloggen ”Saltarosgarden”, men motsvarande recept hittar man i många olika former då man söker lite på nätet.

Det jag gjorde var att jag tog 1/2 dl ris i en tätslutande glasburk och satte till 1 1/2 dl vatten. Sätt lock på burken och skaka kraftigt tills vätskan blir mjölkvit. Sila bort riset och häll tillbaka vätskan i burken och låt stå med locket på glänt i ett mörkt och svalt skåp i ca 5 dagar.

Blanda det jästa risvattnet med 10 delar mjölk. Låt stå utan lock i rumstemperatur i 5-6 dagar. Vid det laget är brygden lätt gulgrön i färgen och en ostmassa har bildats ovanpå. Ta bort ostmassan. Blanda en tesked molass i brygden för att aktivera bakterierna. Och förvara blandningen i en flaska i kylskåpet (den är hållbar 6-10 månader)

IMG_4424

Jag har en kompost i köket som jag då den är full häller över i vanliga vita hinkar med tätslutande lock som står i rumstemperatur i en städskrubb. Också kött och fisk kan sättas med, men mögliga saker kan lite se upp med. Då jag häller över komposten i hinkarna så brukar jag trycka ihop avfallet med ändan ett vedträ (man tager vad man haver..).

Jag har blandat mjölksyrebrygden i en sprayflaska i förhållandet 1 del brygd till 20 delar vatten. Jag sprayar på brygden mellan varven av matavfall i hinken. För att massan inte ska bli för blöt så låter jag en del hushållspapper och näsdukar åka med. Ibland har jag också haft gammalt okokt grötris eller okokt pasta att strö på lite mellan lagren. Också vetekli eller liknande kan användas på samma vis. Om det blir för vått i hinkarna börjar det lukta och avfallet börjar ruttna i stället för att syras. I princip fungerar mina ämbaren nu som en mage, där matresterna bryt ner genom anaerob nedbrytning. Därför bör man inte lyfta på locket till hinkarna för ofta.

Då en hink fyllts, det tar hos oss ca 2 veckor, så får den stå med lock på i rumstemperatur i ytterligare 2 veckor. Efter den tiden borde allt vara syrat. Man ser ingen större skillnad på avfallet efter de två veckorna. Möjligen kan det finnas vitt lurvigt mögel på ytan. Det är ingen fara. Om finns grått mögel är det inte så bra. Då har fel sorts bakterier fått övertaget. Ibland kan man rätta till det genom att spraya lite extra brygd på det gråa möglet. Men i vilket fall blir det blir jord av det ändå.

IMG_4391

Då matresterna syrats kan man gräva ner dem i odlingsjord.  Men man bör helst vänta två veckor med att plantera eller så nånting på platsen genom att de mjölksyrade matresterna har mycket lågt ph-värde. Efter två veckor har surheten neutraliserats. Man kan också bara spara hinkarna med de syrade matresterna tills de behövs, det gör inget att de står ute eller att de fryser.

Man kan också göra en jordfabrik och i större bunke eller tunna och varva trött använd jord med matresterna som en lasagne. Sätt överst ett lock av jord. I rumstemperatur förvandlas matresterna på dryga 2 veckor till mycket näringsrik jord. Jag har haft en murarbalja i ett 15 gradigt vindsförråd. Efter 3 veckor är det mesta nerbrutet bortsett från större hela rotfrukter och äggskal. Jag har också en blå vattentunna nu i växthuset där jag varvat mjölksyrade matrester och jord. Tunnan är nu frusen, men den kommer att värms upp så snart vårsolen kommer fram på riktigt, och då kommer processen i gång igen. Jag räknar med att där ha bra näringsrik jord till krukodlade tomaterna m.m. Jorden behöver späs ut med mindre näringsrik jord vid krukplantering, den är i för sig för stark.

Det jag tycker om med den här komposteringsmetoden är att den inte kräver något extra utrymme eller byggnadsverk. Det luktar heller inget (ibland lite syrligt, men inget obehagligt). Matavfallet förvandlas relativt snabbt till näringsrik jord, som inte urlakats på sina näringsämnen av regn eller annat. Så jag räknar med att jag i vår inte behöver köpa någon jord alls.

Mjölsyrebrygden jag sätter på matavfallet i hinkarna har jag också använt som krukväxtgödning, dvs. en slurk i vattenkannan då jag vattnar. Brygden är i sig ingen näring, men bakterierna lär göra näring av det material de hittar i jorden, vilket växterna sedan kan ta till vara. Och mina krukväxter ser mycket piggare ut nu än de gjorde i höstas, trots att vintern varit mörk och de borde se helrisiga ut den här tiden på året.

Bakterier är intressanta saker.

IMG_4382

 

kretsloppskompost

Jag har läst en del om bokashi och det låter ju som om det skulle vara helt suveränt för odlingsjorden. Men jag har lämnat det åtminstone för stunden genom att det skulle bli ganska dyrt att köpa ett helt startsätt och sedan behöva köpa strö till hela tiden. Sedan är det ju inte heller så lätt att få tag på här i trakten.

Men så såg jag den här korta filmsnutten om kretsloppskompost. Låter ju ganska enkelt. Tanken är som jag kan förstå ganska samma som med bokashi, bortsett från att i bokashi tillförs någon form av speciella mikrober genom det syrade ströet.

Här ytterligare info.

Vår kompost är ändå en ganska fallfärdig historia. Kanske jag kunde slopa den i allt större grad och göra så här med kökskomposten (inte köttavfall, enbart typ grönsaksrester, äggskal och kaffesump) och använda grönavfallet från trädgårdslandet direkt som täckodling? Vad tror ni om det? Någon som testat?