Försök till summering

Ska försöka göra en summering av odlingsåret 2016. Mest kanske för mig själv så jag bättre vet hur jag ska planera 2017. Tänkte också att kan vara bra att göra en summering före jag sätter mig ner och börjar sortera fröpåsar och göra beställningslistor för kommande år.

fröer

I januari 2016 så gjorde jag upp en ganska detaljerad plan för kommande året i form av en såkalender och en plan för växelbruk. Båda kommer jag att återanvända och vidareutveckla i år. De ger en bra grund att utgå ifrån.

Jag skrev också här på bloggen om min egen hemmagjorda version av bokashikompostering. Det har jag fortsatt med hela året och jag är nöjd med resultatet och hur det utvecklat sig. Är ett lättanvänt system som bra passar in i vår vardag. Det spray jag använder visade sig också vara en suverän tilläggsgödning för alla förodlade plantor under våren. Jorden från bokashijordfabriken gjorde att många plantor så som chili och tomat kom igång att börja blomma långt tidigare än annars. Vilket påverkade skörden senare mycket positivt. Men jag borde ha fortsatt gödsla med det även efter utplanteringen för att effekten skulle ha hållit i sig.

IMG_4585

Chili i april 2016

Senaste vinter var i övrigt besvärlig för många fleråriga växter. Vi hade en mycket våt höst 2015 och kring nyåret var det ingen snö alls. Plötsligt gick temperaturen från att ha varit plusgrader ner till -20 grader, 7 januari var det -25 grader, och inget skyddande snötäcke gjorde att många vätskefyllda rötter och knölar på perenna växter frös sönder.

IMG_4459

3 mars blev årets varmbänk gjord i växthuset. Den kom bra igång denna gång och var på ett par dagar uppe i 65 grader. Men nått konstigt hände sen med förbränningen och temperaturen dök snabbt. Men avstannade inte utan det verkade som om förbränningen fortsatte att puttra på långt in på sommaren. Det gjord att odlingen i bänken under hela sommaren otroligt nog kom att visa på en tydlig kvävebrist. Genom att strömaterialet inte brunnit till slut som det skulle fortsatte det att binda upp kväve. Har fortfarande inte klurat ut hur jag ska komma runt det här problemet då anlägger en ny varmbänk här om ett par månader. Men kanske skulle det ha hjälpt med att fylla på kvävet lite mera med urin eller hönsgödsel eller dylikt.

IMG_4471

10 mars satte jag fönster på kallbänkarna utefter granhäcken så att solen fick börja värma jorden. Det gjorde att jag bra kunde så mizuna, spenat och plantera ut sallat där 7 april. I princip har vi ätit egen sallat och annat bladgrön från och med påskhelgen. Det är roligt. För på nått vis tycker jag det tar så emot att köpa ynkliga små sallatskrukor i butiken. Och den sista vintersallaten plockade jag nu i julhelgen då snön smält bort. Till vinter önskar jag att jag ska komma ihåg att så en hel bänk med vintersallat/fältsallat och vinterportlak i växthuset. Det skulle ge sallatsgrönt under en stor del av förvintern.

IMG_4757

Första nypotatisen åt vi från växthuset skolavslutningshelgen 4 juni. Den var planterad i varmbänken. Men då kom nog inte så många knölar. Nästa sats var i kallbänken i växthuset. Men de kom ganska samtidigt och båda gav så pass lite att känns dumt att i fortsättningen upplåta så pass värdefull odlingsyta åt nypotatisen. Så funderar sätta några knölar till våren ett större bunke i växthuset. Tidigare har jag satt nästa tidiga sats i ett gammalt badkar kring första maj. Men i år var jorden i landet så pass varm då att jag satte all potatis första dagarna i maj. Så då de ynka potatisarna från växthuset var uppätna började vi äta från både badkaret och landet ganska samtidigt. Skörden var god så vi åt upp de sista i slutet av oktober. Visst hade den drabbats av både potatismögel, knäpparlarver, skorv och sniglar. Men på det hela taget var det inte fy skam på en total odlingsyta på 6-7 kvadratmeter.

IMG_5303

Sommaren 2016 var egentligen en bra odlingssommar då det kommer till vädret. Inte jättevarmt men ändå helt ok och med jämn tillgång på regn. Det största problemet var kanske att just detta väder skapade en perfekt grund för all form av mögel och svamp. Och då inte bara för kantareller i skogen. Utan också bortsett från potatismögel som spred sig på tomaterna, utan också gråmögel och värst av allt klumprot, som är en svampsjukdom, på alla kål. Har ingen aning varifrån smittan kunde ha kommit. Men misstänker att den funnits i jorden från långt tidigare och den småfuktiga sommaren skapade perfekta förhållanden för eländet.

Svampen, Plasmodiophora brassica, gör att plantor i brassica-släktet börjar bilda knölar på rötterna och rötterna blir missbildade och inte kan ta upp vatten och näring som de borde. Svampen kan överleva vilande upp till 20 år i jorden. Så nu gäller det att hitta sätt att motverka dess angrepp och hitta sätt att odla de viktiga kålväxterna ändå. Kraftig kalkning och att plantera kålplantorna i gropar fyllda med köpejord så att den plantornas rothalsar inte kommer i kontakt med svampen, lär kunna fungera. Såg redan i sommar att det var stor skillnad också mellan olika namnsorter. Men bara att kavla upp ärmarna och klura ut ett sätt att komma kring problemet.

img_5737

I övrigt tyckte jag att det mesta växte fint. Trots en viss grad av försummelse p.g.a. husrenovering. För första året hade vi också egen lök. Här är så pass sur sulfatjord i grunden att alla allium-växter har bara förtvinat tidigare. Men efter att jag tillfört stora mängder organiskt material i landet och kalkat både höst och vår så blev det faktiskt lök i år.

För första gången odlade jag också vintersquash. De blev inga jätte pumpor, borde ha vattnat mera. Men kanske lika så bra det då det tagit mig ett bra tag att klura ut hur jag ska använda dem i matlagningen. Men de är så sköna att följa med då de växer och är så vackra dekorationselement i köket under vintern, så blir nog mera till nästa sommar.

img_5740

Samtidigt finns det också en del växter som jag tror att nu ger jag upp med dem. Har i tre år nu försökt odla majs. Men de hinner aldrig bli klara före frosten, bara nästan. Så nu ger jag upp med dem och överlåter ytan åt annat mera rikgivande. Lika så med kronärtskockan och spenat (bortsett från riktigt tidigt på våren i växthuset). Då har en mycket begränsad yta med mark att odla på så gäller det att veta var man ska lägga krutet. Och då är det ju onödigt att satsa tid, yta och energi på saker vi inte äter eller det inte blir nått vettigt ätbart på. Det vill säga om det inte är sådant som är vackert eller bara annars kul att odla. Man måste ju alltid experimentera såklart. Det är enda vägen att hitta nya favoriter. Men samtidigt måste man ju också kunna bara ge upp med vissa saker. Vad som fungerar är ju olika från jord till jord och från odlare till odlare.

img_5708

Tyvärr glömdes rotsakerna bort i kylan på trappan och frös bort. Men fortfarande har vi massa bondbönor kvar i frysen, lika så en hel del påsar av ”Skillnadens trädgårds snålröra” och konserverade tomater i burk står i svalskåpet. Torkade tomater finns också. Den egna grönsaksbuljongen finns nog så ska räcka hela vintern. De torkade örterna hoppas jag räcker. Två pumpor finns ännu på fönsterhyllan i köket. Och ytterligare lite smått och gott här och var i förråden. Så en del av sommaren finns nog kvar.

Så nu är det bara att planera inför nästa år vad vi vill odla och äta då. Bara att gräva fram alla frön och börja sortera!

Och möjligen så lite frön på fat på fönsterbrädet så får nå smågrön och sätta igång lite groddar i väntan på ljusare och grönare tider.

IMG_4439

Önskar er alla

ETT GOTT NYTT ODLINGSÅR!!

Annonser

klumprot

Är väl nog bara att inse faktum. Jag har klumprot på all min kål.

Första misstanken hade jag nog redan på försommaren, men slog bort tanken och skyllde de misslyckade rovorna på annat.

Kålen kom bra igång och jag hade många plantor. Gav också bort en del (oj,oj, jag har antagligen spridit eländet till andra). Då jag skolade om plantorna till enskilda krukor, blev de placerade ovanpå jorden i den bänk där jag hade haft planterat kål ifjol. En del finare rötter hade ju gått ner i jorden under krukorna före jag fick dem utplanterade. Vet inte om det är därifrån smittan kommit eller om den kommit annanstans ifrån. Plantorna växte mycket bra till först då de blev utplanterade, men fick nät alldeles för sent, så kålmalen hann slå till med full styrka. Så då plantorna började ta stryk så skylde jag på det och på snäckor och åkersniglarna som senare kom i enorma mängder.

Men så här ser rötterna ut på de olika kålsorterna i landet. Så visst är det klumprot.

Klumprot är en svamp, Plasmodiophora brassica, som stimulerar kålsläktets rötter att bilda klumpar. Plantan kan då inte ta upp vatten och näring på det sätt som den ska och förtvinar. Sporerna av svampen kan överleva sovande i jorden upp till 20 år i värsta fall. Den kan också spridas mellan odlingsytor med redskap m.m. För att skydda sig mot klumproten brukar man rekommendera växelbruk, att kålväxter inte ska växa på samma plats flera år i rad. Svampen befrämjas också av lågt pH och vattensjuk lerjord.

Så är det slutodlat kål nu för mig före jag blir pensionär, om typ 20 år?

img_5860

Nja, så enkelt tänker jag inte ge upp. Genom att mina odlingsland ligger så nära varandra, typ 40 cm gång mellan de ca 5 m2 stora landen. Så finns smittan i det ena så är det med stor sannolikhet även i de andra. Samtidigt som en del också påstår att i svampsporerna i princip redan finns i alla jordar, och att lämpliga förhållanden kan få den att blomma ut också utan utomstående smitta. De sura jordarna här och den fuktiga sommaren då all svamp och mögel har stortrivts har säkert bidragit till eländet.

img_5862

Samtidigt kan jag konstatera att det är en stor skillnad mellan olika sorters kål. Kålrabbin har nog också den klumpar på rötterna till en viss del. Men verkar inte ha tagit någon större skada av det. Här är det sorten ‘Superschmelz’ som ändå vuxit bra och blivit gigantiska. Lika så verkar inte grönkålen ha tagit nämnvärd skada. De är hur stora också vackra som helst. Är bara snäckorna som tuggat på dem.

Också kålsorten ‘Thousand Head’ växer bra och lika så den ena sorten av kålrötterna. Den andra sorten dog däremot direkt (men etiketterna har bleknat så vet inte vilken som var vilken..).

Så samma sorterna kan jag kanske också i nästa åt odla i landet. Trots risk för smitta även i nästa sektor dit kålen enligt min plan för växelbruk  borde flytta i nästa år. Verkar grovt taget vara så att gamla mindre förädlade sorter har större  motståndskraft.

img_5867

Mera känsliga sorters kål så som olika typer av huvudkål och broccoli har jag funderat att sätta i en odlingslåda där jorden enbart består av förmultnade grästorvor och där bondbönorna växt i år. I lådorna är det väl dränerat och mullrik jord som jag ytterligare kommer att kalka ordentligt både nu i höst och till våren.

Läste i en diskussionsspalt om någon som planterade förodlad kålen i smittad jord så att de grävde en lite större grop än annars och sedan pudrade gropens sidor med vedaska och sedan satte plantorna i köpt påsjord i gropen. Rötterna tränger ju sedan nog ut från gropen, men de menade att om bara rotstammen var i frisk jord så klarade plantan sig bra. Ingen aning. Men absolut värt ett försök.

img_5865

Har också hört rådet att blanda i så mycket kompostmaterial som möjligt i jorden och att odla lök eller rajgräs kunde ha en stävjande effekt på klumprotsjukan i jorden.

Huskurerna är många. Så nog tänker jag odla kål också i fortsättningen. Är bara att lära sig hur man hanterar problemet.

img_5907